Idag har Fenris fÄtt en sele.
Efter mycket letande sĂ„ hittade jag faktiskt en Y-sele som sitter riktigt bra pĂ„ honom. Jag letade lĂ€nge och vĂ€l efter nĂ„gon modell som var stĂ€llbar i alla ledder, men fick ge upp i mitt sökande efter den helige Graal och nöja mig med en nĂ„got mindre stĂ€llbar modell. Ăven stĂ€lld pĂ„ nĂ€rapĂ„ minsta storlekarna sĂ„ satt den bra, sĂ„ han har faktiskt lite att vĂ€xa in i ocksĂ„.
Att sÀtta pÄ honom selen var i alla fall inga större konstigheter. Om nÄgot sÄ Àr han nog mer tveksam till nÀr jag ska ta av den!
Folk har olika Ă„sikter om avvĂ€gningen mellan sele och halsband. För min egen del kan jag konstatera att alla hundar jag har haft hittills har varit lugnare i vĂ€lsittande sele Ă€n i bara halsband – och att det inte betyder att de inte fĂ„tt lĂ€ra sig att gĂ„ med koppel i halsband ocksĂ„. Samt sjĂ€lvklart att det Ă€r skillnad pĂ„ sele och sele – det finns ju allt frĂ„n olika anti-drag-selar, via mer eller mindre anatomiskt korrekta varianter pĂ„ vardagspromenadsele, till diverse utprĂ€glade dragselar bĂ„de med hög och lĂ„g dragpunkt. RĂ€tt utrustning för rĂ€tt uppgift, precis som att nog ganska fĂ„ tar med hunden “vardagsklĂ€dd” in i utstĂ€llningsringen. Att man sen fĂ„r vara lite mer uppmĂ€rksam nĂ€r hunden har lite större frihet Ă€r ju bara naturligt.
Det Àr lite i tidigaste laget att sÀga sÀkert för Fenris ska erkÀnnas, men sÄ hÀr lÄngt verkar han sÀlla sig till samma skara som Teun, Birk och Idun.
ApropÄ att vÀxa sÄ stÀllde jag honom pÄ vÄgen i djurbehörsaffÀren ocksÄ. Den hade lite svÄrt att bestÀmma sig för exakt hur mycket han vÀgde, men stannade pÄ knappt 21 kg. Inte att undra pÄ att han börjar kÀnnas lite tyngre.
En hel del “ohh vad söt” blev det frĂ„n folk ocksĂ„.
Det blev mÄnga intryck för honom, sÄ efter den shoppingrundan sov han gott en bra stund. Jag hade egentligen tÀnkt ut ett ytterligare Àventyr för honom idag, men de planerna var det bara att stryka.
