Month: February 2021

Idag fick hundarna vara tillsammans själva i hundgården medan jag åkte och handlade några saker. Enligt SMHI ska det bli lite kallare framåt i nästa vecka, så jag passade på när det var soligt och relativt varmt ute.

Det måste ha varit närapå världshistoriens snabbaste shoppingrunda. Om jag var inne i butiken i tio minuter så är det nog högt räknat…

Hundarna klarade det galant. Fenris tog det hela så mycket med ro att han inte ens tog rygg på Idun när hon sprang fram när jag kom hem igen, utan fick istället lite impromptu inkallningsträning på köpet. En fördel med en stor, säkert inhägnad yta är helt klart att speciellt för en liten valp är det nästan samma sak som att vara lös i det fria, men utan alla risker om vi skulle misslyckas.

Inte var han särskilt klängig efteråt heller, utan snarare precis som vanligt, och nu mindre än en timme senare ligger han och sover gott igen.

Jag tror inte att det kommer att bli några problem att lära honom att hundgården är ett riktigt mysigt ställe att vara på. Dessutom är det ju tillåtet att gräva där!

Då har Fenris fått sin tolvveckorsvaccination. Äntligen, känns det som. Att kunna visa upp ett vaccinationsintyg för hunden öppnar upp många möjligheter även mitt under brinnande mänskliga pandemi.

Jag passade på att ställa honom på vågen hos veterinären också och den stannade till slut på 13,6 kg lätt, och veterinären tyckte att han var i bra hull.

Han var precis hur social som helst både före, under och efter vaccineringen, och sticket reagerade han inte ens på (kanhända hjälpte det att han fick lite godis samtidigt), även om han nog tyckte att just själva bilresan var bland det värsta jag har utsatt honom för.

Idun var orolig när vi kom hem, vilket såklart inte är något positivt i sig – men jag väljer att också tolka hennes oro som att hon faktiskt har tagit honom till sig vid det här laget, trots att hon nog tycker att han kan vara riktigt jobbig ibland också. Men han lär sig, och hon gjorde lekinviter.

Efter lite lunch efter veterinärbesöket, en kort promenad och att ha fått träffa en av grannarna så sover han gott nu. Jag noterade också att han var förvånadsvärt ointresserad av grannens katt som låg stilla när vi var ute och gick förbi, vilket är skönt. Trafiken bekommer honom knappt längre, utom möjligen när det dundrar förbi stora lastbilar.

Och i morse så kom det till slut en bekräftelse på att vi fått en plats på valpkursen. Återstår bara att betala in anmälningsavgiften.

Allt eftersom Fenris tar trafik bättre och bättre, och vädret blivit lite mer inbjudande (eller är det egentligen utbjudande?), så har det blivit lättare för oss att gå lite andra rundor än vi gjort tidigare. Idag verkade han ha extra energi på morgonen, så jag provade på vinst och förlust att gå till en av grannarna som han aldrig fått träffa, och hälsa på.

Det gick hur bra som helst. Han var precis lika glad och social som med alla andra han träffat hittills.

På vägen tillbaka så träffade vi oplanerat en annan av grannarna, som bor ytterligare lite längre bort. Det gick om möjligt nästan ännu bättre, och Idun visade hur man gör när man går tillsammans med folk man känner. Efter något hundratal meter visserligen i maklig takt kunde man nästan tro att han aldrig gjort annat. Fantastiskt vad demonstration, uppmuntran och lite godis kan göra.

Han sov gott en bra stund efter den promenaden och de två mötena. Tyvärr missade jag till att börja med att han vaknade så det blev en olycka inne. Undrade en stund varför han inte kissade något ute när vi gick ut… Nåja, det blev i alla fall på golvet, så det var lätt att torka upp.

Några timmar senare stötte vi ihop med två andra flanörer som han heller inte hade träffat tidigare. Det gick väl kanske inte riktigt lika bra, men åtminstone på ett positivt sätt – han fick inte hälsa riktigt så mycket som han hade velat innan de skulle gå vidare, och det gav han uttryck för.

Hans röst är det i alla fall inget fel på.

Sover gott hela nätterna gör han också. Det känns som att det var riktigt länge sedan sist nu som jag ens behövde torka upp någon olycka när vi varit på väg ut på morgonen. Han lär sig bättre och bättre att kissa är något man gör utomhus, även om jag ibland inte hinner ut med honom i tid. Jag kanske borde ge honom en egen nyckel? Han har ju redan namnbricka med adressen hem, ifall att han skulle behöva fråga någon om vägen.

Däremot så har jag faktiskt hittat något som det nog är han som har tuggat sönder, den odågan.

Ett skosnöre.

Hyfsat snyggt och prydligt avklippt var det också, nära tårna på en av skorna.

Blir det inte värre än så, ja, då kanske jag kan leva med den förlusten…

Jag hör ju till de som hävdar att valpkurs faktiskt är värdefullt, så skam vore väl om Fenris inte skulle få gå på en? Nu är han i alla fall anmäld, även om jag tycker att det blir lite i senaste laget – han kommer att vara drygt fyra månader när kursen börjar.

Å andra sidan så blev det fel åt andra hållet med Idun när hon var liten – hon missade första tillfället eftersom hon inte hade hunnit få tolvveckorsvaccinationen ännu då.

Aldrig får man vara helt nöjd.

Nu hoppas jag bara att han verkligen får en av platserna. Än så länge har jag bara fått en bekräftelse på att de tagit emot anmälan och att de ska höra av sig med besked…